För snart ett år sedan höll jag min pappas hand, en far jag inte längre kunde hjälpa, så som jag gjort så många gånger tidigare. Han är inte längre där. Han har precis lämnat rummet. Vart han gick vet jag inte men kvar står jag med livet. Livet som fortsätter. Det är soligt och varmt den där juli dagen för snart ett år sedan. tanken som slår mig är att du hade gillat att få komma ut, sitta på en plats i lä och knäppa upp skjortan så hela kulan syntes. Du hade säkert hum Hummat för dig själv och kanske serverat dig en kopp kaffe ur din vita termos som synts till så väl i familjens alla resealbum. Kanske mumlat ord som "GoFika" eller "Mmm" och pekar mot något du ville visa eller prata om. Du var en fåordig man men du sa ändå så mycket om livet som jag tenderar glömma. Att unna sig "va", att hitta sig en plats i lä och bara vara.

Jag kan sakna dig för det. Trotts att det kunde irritera mig så stort att vi alltid skulle sitta ute och äta. Till utsikten av grannar som gick förbi din blotande mage. Jag är väl av en annan tid.

Hur som helst försvann delar av dig allt för tidigt. Även om jag hann bli 25 år innan det började märkas, så kändes det tidigt att gå in i.

"Alzheimer"

Jag hade tidigare jobbat på ett boende och känt igen visa likheter hos de boende där med hur du förde dig. Du gick ofta en meter bakom mig för att kunna följa vart jag gick. Du härmade mina rörelser och din kropp hängde inte alltid med. Jag kallade dig för "kungen" för att avleda din frustration när du inte kom rätt. Min pappa har fått Alzheimers.

Det hindrade oss inte från att leva, men det tog på oss båda.

Jag var 33 år när du gick ut. solens strålar fladdrar in i rummet genom den öppna dörren du nyss lämnade. koltrasten hörs sjunga en song. vart han gick vet jag inte, men jag hoppas han sitter vid en plats i lä och njuter av livet.


Jag vill rikta min insamling till de som står bredvid. Vi som ser hör och är med och hjälper våra nära. framför allt vill jag rikta fokus på att även unga drabbas och att även de unga har anhöriga som söker svar och förståelse. Jag har mycket mer att skriva, som tyvärr inte ryms här. Men samtidigt som den här insamlingen är igång kommer jag och pappas vita termos cykla genom Sverige på jakt efter en plats i lä. Med start i Smygehuk och avslutas i Treriksröset.